Guldet blev till sand

Han kom med mig När jag drog bort den våren Som en hund Följde han mig tätt i spåren Jag var glad åt hans sällskap När jag sökte guldets land Men Kristina, guldet blev till sand Vi slet ont Ja, allt gott fick vi försaka Ofta grät han och bad "Ta mig tillbaka" Men jag vägrade alltid Fast jag tvekade ibland Åh, Kristina, guldet blev till sand Han, som var min kamrat Han trodde mitt ord, fast jag redan då Såg att längst denna väg Fanns knappast det jag ville nå Över prärien kom vi till en öken Vi gick vilse och började se spöken Man hör vatten som porlar När ens huvud står i brand Åh, Kristina, guldet blev till sand Jag, som var hans kamrat Jag tog honom över, över land och hav Ö-, ökenvinden har höljt Ett täcke över hans tysta grav Ur en stinkandе källa Drack han vatten Han blev sjuk Och gick bort från mig den nattеn När hans blick hade slocknat Då gled klockan ur hans hand Åh, Kristina, guldet blev till sand Åh, Kristina, guldet blev till sand