Sorgsen ton

Med sorgsen ton jag sjunga vill Om ett förfärligt under Du som det hör märk noga till Och minns det alla stunder Vid Gibbau by vid Penne strand I Pommern i det tyska land Sig denna saken händer En fattig bonde bodde där Och barn han hade många Som gjorde honom stort besvär Om bröd han nödgas gånga Den äldsta dottern av sin far Samt mor och syskon avsked tar Och ger sig ut att tjäna En tid därefter hände sig Att fadern hennes dödde Och modern som sig ömkelig På käpp och krycka stödde Bad dottern som var tämligt rik Till graven hjälpa faderns lik Som barnslig plikt befaller Hon svarte det går mig ej an Ej för mig skuld det bringar Begraven hur i vill och kan Men jag mitt mynt ej skingrar Hur jag går klädder var man ser Stor sak vad grav man gubben ger Ej därom någon sköter Då hennes fru slik hårdhet såg Hon mera ädelt tänkte Hon var barmhärtig i sin håg Hon mat och pengar skänkte Dess fru gav henne tvenne bröd Att ge sin mor som led stor nöd Och sådan hjälp behövde När hon ett stycke hade gått Och harmsen brödet burit Sin frus barmhärtighet försmått Och argt på modern svurit Kom hon där vägen oren var Tänk vad för medel då hon tar Att fina skorna spara Där fanns ej sten där fanns ej spång Varpå hon kunde kliva Gå kring blev vägen alltför lång Ej vill hon smutsig bliva Då lägger hon de bröden så Att hon på dem kund torrskodd gå Men straffet resan stäckte Dess fötter fastnar genast kvar Då hon på brödet träder På benen hon förgäves drar Hon bannar svär och hädar Ty som en stor och jordfast sten Orörlig står ock hennes ben I marken synes fasta Hon ropar då jag usla barn Försmått min moder snälla Har själv mig snärjt i syndens garn Det får jag nu umgälla Om hjälp hon tigger varje man De bjuda till men ingen kan Dess fot från marken röra Ej kunde hon de sista ord Med bruten röst framföra Förrän den eljest fasta jord Begynte sig att röra Hon knäppte sina händer ihop Och sjönk så neder i en grop Som henne strax betäckte I människor betänken er Högfärden låten fara Och girigheten som man ser Är och en farlig snara Låt pigans ofärd varna er Från synd och flärd allt mer och mer Och från högfärdig levnad --- Sorgsen ton - Garmarna