Ättlingars Klagan

På vägen mot våran guldbetäckta strand Blickar vi framåt tänker tillbaks Ser framför oss blott för ett ögonblick De skepp som vi en gång seglat Tar våra facklor känner en vind Dra genom våra sotiga hår Tänker tillbaks på tiden Då vi gingo obesegrat ut ur strid Det mäktiga folk som vi tillhört en gång Har nu tynat bort i glömskemoln Till de fallnas ära vi nu sjunga en sång För de män som i Valhall ännu strida Nu vår Nord är gripen av de kristnas gestalt Och det bara finns få som vi kvar Nu så många har flugit till Odens salar Men ännu fler har fallit för korsets makt Genom lögner genom svek har de fått vad de vill ha Nu är det nog Ge tillbaka vad ni tog Inga lögner falska ord skall förinta vår Nord Om vi så måste gå ankelhögt i blod En sanning som har beslöjats i fromhet och gott Men i slutet så vinner de forna sin makt igen En varning skall sändas från skyarnas höjd Av hammardån åska och ylande varg När Fimbulvintern kommer till slut Så skrattar korsbärarna nog ej När Skolls jakt då slutar och Sol ej finns mer Förstår de att allt de lagt sin tro till Varit en lögn Slutet är nära snart är makten vår Vårt blodsdränkta ursprung ska snart tas tillbaks De som går emot sin egen gud skall ställas på knä Och svara för den smärta de gett upphov till Sen hantverkaren från öst öppnade sin mun Och yttrade sina första förgiftade ord Har världen varit dömd höljd i dimma och sorg Men i natt står han maktlös framför Nordens folk --- Ättlingars klagan - Grimner