Kaffe och tårar

Det var försent när sönda'n kom Du var borta redan redan vid Månens rand ingen ingen höll i din hand Du var så ensam ensam I ditt eget land Det var försent när sången kom Du var borta redan vid första Radens rand ingen ingen röst nådde fram Allting var så tyst så Tyst på nattens strand Mörkrets skuggor förföljde dej Du hann aldrig fram innan ditt Hjärta stod i brand Det var försent när sommar'n kom Du var borta redan redan vid Vårens rand ingen ingen kunde hålla dej Du var mycket starkare Större än din egen strand Och där satt vi utan svar Med kaffe och med tårar åh om vi ändå Kunnat hålla dej kvar Jag ser en skrattande man Han lyser upp vägen vi fann Att ta vara På varann --- Kaffe och tårar - Marie Fredriksson