Ända till september

Kanalen skiftar grön och svart ,från andra sidan hör ni stans midnattsbrus Bara blått ljus från båtarna, ingen ser när du smyger din hand inunder hennes blus Ni kan sitta där I timmar, och låtsas åka fartygen långt bort Se här kommer Timber-line, till fjärran hamnar där ni aldrig nånsin gått Hon är född på en fredag, men hon säger att hon är ett söndagsbarn En brådmogen frukt, färgad av frosten som biter den här stan Och du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slag Och du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svag Och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla, Och du älskar henne ända till September På söndagen går ni långt, långt bort och längre bort dit gatstenen tar slut Ni hör klockorna från kyrkan, luften kall och snön som ligger djup In genom gallergrinden till den igenvuxna, kyrkogården Din pappa sover under stenarna, han kommer aldrig nånsin levande därifrån Ni går som två akrobater, från en cirkus, trettio meter ovan jord Som solkatter I fönstret, ni två behöver inga ord Och du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slag Och du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svag Och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla, Och du älskar henne ända till September Och du vet att du ska sitta där, ensam på kanaltorget Och vänta på att, din båt ska gå Inget kommer att binda dej, inget I din lilla stad Ingeting håller dej kvar, då För du vet du måste härifrån, du suddas ut bit för bit Du tar avsked till allt som var Men det är säkert många, många månader dit Gula rosor på tapeterna, när ni står I hennes kök och tittar ut På den öde varvsgatan, apelsinhimlen ovanför tar aldrig slut Det är nånting I hennes blick som alltid, lämnar dej stum Hon har sitt Monalisa leende, men hon känner inte dej och ditt mysterium Hon har aldrig sjänkt dej saker, inga foton, ingen vänskapsring Men om bara minnet av hennes ögon finns kvar, saknar du ingenting Och du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slag Och du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svag Och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla, Och du älskar henne ända till September Du älskar henne ända till September --- Ända Till September - Peter LeMarc