Fru Silfver

Herr Silfver han var en riddareman Han fäste en mö uti främmande land De levde tillsammans uti årena sju Och barnen hon födde en och så tu Sen döden kom uti deras gård Fru Silfver hon blev lagd uppå den svartaste bår Men faderen snart äktar en ny mor till sin gård Den ena hon sparkade den andra hon slog Den tredje hon tog uti håret och drog Barnen de flydde så kammaren dit moderen låg Den ena grät tårar den andra grät blod Den tredje grät mor ur svartaste jord På griften min hörs klagan på griften hörs gråt Fru Silfver från himmelen nedstiga Och så åter till sin gård hon gå Och ute så för henne styvmoderen stå Efter mig jag lämnat både åker och äng Men barnen de tvingas svultna i säng Efter mig jag lämnat bolster så blå Men barnen de ligga på stickor och strå Vill du nu ej bliva Barnens mor så blid Skall jag låta dig i helvetet lida och bli Jag ryser och jag bävar Aldrig era barn skall lida någon nöd Jag här nu lova och hålla det till min död Må då ormar fräta både hjärta och barm Om jag sedan gör de små någon harm För aldrig skall jag vara strid mot din släkt Så visa dig aldrig mer i sådan dräkt Och fru Silfver hon lämnar Både trygghet och hopp Och far sedan åter till himmelen opp Sen styvmoderen tager sina barn i sin famn Och nämner dem alla vid hjärteliga namn --- Fru Silfver - Falconer