Varulven

Junfrun hon skulle sig at stugan gå Linden darra i lunden Så tog hon den vägen åt skogen blå Ty hon var vid älskogen bunden Och när som hon kon till skogen blå Linden darra i lunden Där mötle henne en ulv så grå Ty hon var vid älskogen bunden Kära ulver du bit inte mig Dig vill jag giva min silversärk Silversärk jag passar ej på Ditt unga liv och blod måst gå Kära du ulver bit inte mig Linden darra i lunden Dig vill jag giva min silversko Ty hon var vid älskogen bunden Silversko jag passar ej på Linden darra i lunden Ditt unga liv och blod måst gå Ty hon var vid älskogen bunden Kära du ulver du bit inte mig Dig vill jag giva min guldkrona Guldkrona jag passar ej på Ditt unga liv och blod måst gå Jungfrun hon steg sig så högt i ek Linden darra i lunden Och ulven han gick ner på backen och skrek Ty hon var vid älskogen bunden Ulven han grafte den ek till rot Linden darra i lunden Jungfrun gav upp ett så hiskeligt rop Ty hon var vid älskogen bunden Och ungersven han sadlar sin gångare grå Linden darra i lunden Han red litet fortare än fågeln flög Ty hon var vid älskogen bunden Och när som han kom till platsen fram Linden darra i lunden Så fann han ej mer än en blodiger arm Ty hon var vid älskogen bunden Gud trösta Gud bättra mig ungersven Linden darra i lunden Min jungfru är borta min häst är förränd Ty hon var vid älskogen bunden