Fafnersbane

Rött som guldet vid hans kropp Flyter vår faders blod För det du gjort jag förbannar dig Intet skall du få Ormskepnad skall jag taga För att vakta det som är mitt Girighetens klor griper hårt i mången man Ty förbannelsen finns än kvar Nu en ensam liten man blir förgiftad av dess tand Ty guldet det är människans baneman I härden som brinner likt min broders eld Min hämnd jag formar i järnet jag smider Svärdet som skall dräpa den best som besitter Rikedom och mäktigt håg en visdom som skall bliva min Jag sköljer min kropp uti ormens blod och jag känner styrka växa sig stor Kraften är min och dess skatt likaså Men jag känner det finns något mer ändå Djupt i dess bröst fåglarnas röst En visdom som aldrig var menad för män I drömmen är jag mäktig Min klinga hugger Jag vaknar aldrig upp igen Girighetens klor griper hårt i mången man Ty förbannelsen finns än kvar Nu en ensam liten man blir förgiftad av dess tand Ty guldet det är människans baneman --- Fafnersbane - Erik Grawsiö and Grimner