Björkens visa

Vid den klara rand av en blommig strand Sjöng en björk ibland sina gröna visor Och jag hörde då i hans gren därpå Och en gång så sjöng han så Ack jag vet jag vet mången hemlighet Mången flicka grät under mina grenar Mången gosse såg här så varm i håg På den blåa vikens våg Klara månen sken på min gröna gren Och så kom där en och skar namn i barken Och det var blott ett och han kysste det Det har ingen ingen sett Nästa kväll så kom där en flicka som Såg sig ofta om och skrev namn i barken Och det var blott ett och hon kysste det Det har ingen ingen sett Nästa afton sken månen på min gren Så kom åter en och så kom den andra Tyst liksom en hamn sökte vännens namn I min trogna vita famn Och min vita stam stod helt allvarsam Och så smög det fram vad de båda skrivit Och jag märkte nog vad där stod i skog Och jag såg därpå och log Sedan hände så att de båda två Togo miste då och ej kysste trädet Lilla vän hur lätt händer icke det Det har ingen ingen sett Men där for ett sken över löv och gren Och ett sus där ven över blad och toppar Och en stjärnas tår föll i vindens spår Ned på jordens korta vår --- Björkens visa - Hootenanny Singers