En Livstid I Krig

Jag ser mig om och ser mitt hem försvinna bort Min tid där hemma känns nu alldeles för kort Blott ungdom, knappt en man då plikten kallade mig Om hag får se mitt hem igen det vet jag ej Bland fränder från min by så drog jag ut i strid Och världen brann För kriget det kan Förgöra en man Jag ger mitt liv för mitt fosterland Men vem saknar mig? Så se mig som den En make, en vän Fader och son som aldrig kommer hem Men vem sörjer mig? Gick ut i strid för Sverige, blev döpt i blod Där ute väntar döden, inte hjältemod I fält där fränder faller, hörs ingen sång Utmanar våra öden, ännu en gång Långt hemifrån Döpas och dö i strid Och världen brann För kriget det kan Förgöra en man Jag ger mitt liv för mitt fosterland Men vem saknar mig? Så se mig som den En make, en vän Fader och son som aldrig kommer hem Men vem sörjer mig? Och när min tid har runnit ut Vem bryr sig då? De kämpar på Får en soldat ett värdig slut? Få somna in Försvinna bort Och aldrig vakna För kriget det kan Förgöra en man Jag ger mitt liv för mitt fosterland Men vem saknar mig? Så se mig som den En make, en vän Fader och son som aldrig kommer hem Men vem sörjer mig? --- En Livstid I Krig - Sabaton